<3

Nu måste jag bara få skriva av mig lite, så den som inte tycker om att läsa om människor som "klagar" eller om tråkigheter borde inte fortsätta läsa.

Dock är inte allt dåligt. I stora drag är hela mitt liv näst intill perfekt. Jag har en underbar familj, underbara vänner och en underbar pojkvän som jag älskar över allt annat på denna jord! Jag har världens bästa sommarjobb, så skoj att få vara ute och hälsa och prata med folk hela dagarna :)) Jag har roligaste extrajobbet någonsin som instruktör! :)) Så, jag borde kanske inte klaga...

Men, jag har en omtenta hängandes över mig som ska göras om ungefär en månad. Jag har bara mig själv att skylla, men jag valde att fokusera på fysiktentan som var i samma veva. Fysiktentan klarade jag :) Nu hade jag ju "hela sommaren" på mig att läsa till biologitentan. Borde ju vara hur lätt som helst eller hur, hur många veckor som helst. Men nu har helt plötsligt halva "sommarlovet" gått och jag har bara ströläst lite när jag har haft tid över efter jobbet. Men då jag inte hade räknat med att få en omtenta så ska jag jobba hela sommaren. Slutar 16,00 varje dag och är ganska trött när jag kommer hem, inte världens bästa förutsättningar för att försöka plugga. Nu har jag äntligen fått svar från min biologilärare angående våra böcker, då våran kursbok är på engelska och typ 1200 sidor lång så kände jag att jag hellre läser svenska böcker för att lättare förstå. Nu ska jag bara försöka förstå hans lite halvmystiska mail och försöka låna dessa böcker. Okej, jag läste mailet just nu och blev iaf lite mer positiv. Men ändå, så är det sjukt jobbigt att aldrig få vara ledig. Har typ ingen tid till att vara med Wallin som nu har semester och det känns jättejobbigt. Som TUR är ska vi åka till Malta den 4e augusti, en vecka tillsammans bara vi två :) Kommer bli underbart! <3
Dock har jag ju massa vänner som jag vill träffa också... Ska försöka träffa zachrisson nästa vecka :)) <3 Ska även hinna träffa flera andra vänner som jag inte sett på evigheter. Jag måste hinna! Jag ska hinna!

Och nu till det som gör livet mest jobbigt just nu. Nästa onsdag kommer våran älskade hund Kickan att avlivas. Ni som träffar oss ofta vet att hon har haft problem med sina bakben ett längre tag, men nu är det så pass dåligt så att hon inte alltid kan ställa sig upp själv :( Och då är det inte snällt att låta henne finnas kvar och lida. Detta känns otroligt jobbigt, så kära vänner, jag behöver stöd :( Förra våren avlivades Nicko och jag mådde skit jättelänge efter det. Det är först nu, över ett år efter, som jag kan skriva och prata om honom utan att börja gråta direkt. Och Nickor var min hund trots att han bodde hos mormor och morfar jämt. Eftersom jag vet hur ledsen och dåligt jag mådde förra året så vill jag knappt inte veta hur jag kommer må nu. Nickor träffade jag ju inte så ofta men ändå så var det så jobbigt. Kickan har jag träffat varje dag de senaste 2 åren och haft i mitt liv i snart 3,5 år. Det blir sånna omställningar, inga mer kvällspromenader, inge vovve som möter en när man kommer hem, inget mys, ingen floffen :( Nu kommer även Wallin vara jätteledsen då han haft Kickan sedan hon var valp och jag känner att jag kommer vilja trösta honom, men det är inte lätt att trösta när man själv är ledsen. Detta kommer vara sjukt jobbigt, det är redan jobbigt :( Tårarna rinner :( Jag skriver detta för att jag vill att ni ska veta, ni som är i min omgivning att jag inte kommer må bra framöver. Jag kommer vara ledsen, Wallin kommer vara ledsen, allt kommer vara konstigt, tomt. Men samtidigt vet jag att det är det bästa, det är inte snällt att hon ska behöva lida bara för att vi vill ha henne kvar. Det är bättre att hon får komma till Nicko <3

Jag älskar dig Floffen <3